Hur du kan hjälpa djur som far illa

Då och då får vi frågor om vad man gör om man vet eller tror att ett djur far illa. Det kan handla om en hund som blir slagen, att djur lämnats ensamma utan passning, en sommarkatt som övergivits, eller kor i en hage som inte har mat eller skydd. Gemensamt för alla situationer där djur behandlas illa är att djuren är helt utlämnade till oss människor. De befinner sig i en utsatt situation tills någon av oss bryr sig tillräckligt för att hjälpa dem därifrån.

Här hittar du en praktisk handlingsguide för dessa situationer. Vår förhoppning är att alla som ser ett djur som är utsatt ska engagera sig för att ge djuren den röst och den hjälp de behöver.

Vad säger lagen om djurskydd

Den som behandlar ett djur illa kan göra sig skyldig till djurplågeri eller till brott mot djurskyddslagen.

Djurplågeri är ett brott och innebär att någon antingen avsiktligt eller genom allvarlig vårdslöshet orsakar ett djur mer än obetydligt lidande. Om det inte skett avsiktligt eller vårdslöst, eller om lidandet varit obetydligt kan domstolen inte döma för djurplågeri. Det kan dock ändå vara ett brott mot djurskyddslagen som säger att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Ett brott mot djurskyddslagen är mindre allvarligt än djurplågeri.

När någon slår ett djur så att det gör ont är det normalt att betrakta som djurplågeri , men om man inte kan bevisa att personen hade för avsikt att orsaka smärta kan det bedömas som brott mot djurskyddslagen.

Att göra en anmälan

Du som tror eller vet att ett djur behandlas illa bör göra en anmälan till länsstyrelsen eller polisen.  På Länsstyrelsens hemsida hittar du information om länsstyrelsens ansvar för djurskyddet, på högra sidan finner du en lista med länkar till samtliga av landets länsstyrelser.

I Skåne län gäller att den som misstänker att djur far illa kan kontakta Länsstyrelsen, tfn 040/044 -25 23 50 alt 076-787 10 20. Man kan även kontakta polisen på tel. 114 14.

Se till att din anmälan får effekt

Eftersom djur inte kan berätta vad de varit med om behövs det så mycket bevis som möjligt om det som skett, för att någon ska kunna dömas för vad de gjort mot djuret.  Det är därför bra om du som misstänker eller ser något som är fel försöker att dokumentera det.

Gäller det ett djur som blir slaget eller något annat  händer, skriv noga ner beskrivning av vad som hände samt när det hände och vem som bevittnade det. Ta en bild eller spela in med din mobiltelefon.. Ju mer detaljerad beskrivning desto större trovärdighet. En anonym anmälan är bättre än ingenting men har inte alls samma tyngd som en anmälan med namn.  Våga därför stå för din anmälan för det utsatta djurets skull.

Om det t.ex. gäller en hund som inte får komma ut och gå eller som inte får den tillsyn den behöver, bör du skriva ner tider då du är säker på att hunden inte fått komma ut/är ensam (t.ex. kl. 8-16, kl. 20-24). En hund eller katt får inte lämnas ensam mer än 6 timmar.

Det är bra om så många som möjligt anmäler det som pågår. Kan du så sätt upp lappar, utan att anklaga någon enskild person (då kan du göra dig skyldig till förtal) och uppmana den som ser någon vanvårda/slå ett djur, att ringa länsstyrelse och polis. Kanske finns det andra som funderat på att göra något men inte tagit steget. Din uppmaning kan ge dem den initiativkraft de behöver.  Du kan t.ex. skriva:
”Att slå ett djur är djurplågeri och brottsligt. Ser du någon behandla ett djur illa, kontakta länsstyrelsen på tel. XXXXXX eller ring polisen på tel. 114 14.”

Om den som utsatt djuret för brott erkänner detta för dig i ett samtal, kan du spela in samtalet. De flesta mobiltelefoner har denna funktion och det är tillåtet att spela in sitt eget samtal . Det är lagligt att spela in ett samtal  om minst en av dem som spelas in vet att inspelningen sker . Om en tredje person spelar in ett samtal mellan två andra personer är det däremot otillåtet.

Hunden som blir slagen har större chans att få hjälp ju mer bevis du har, ju fler anmälningar som kommer in samt desto mer bestämt du visar att du är angelägen om anmälan och inte kommer att släppa fallet.

Om det finns synliga märken på djuret eller andra bevis som försvinner med tiden är det viktigt att du får länsstyrelsen eller polisen att snabbt göra en undersökning. Länsstyrelsen ska utreda ett ärende men har mycket att göra. Polisen är inte skyldig att inleda en undersökning. Påstridiga personer som inte ger sig får dock ofta sin vilja fram. Stå på dig för hundens skull alltså!

Det händer att man kommer i kontakt med myndighetspersoner som inte gör sitt jobb på ett bra sätt. Då gäller det att stå på sig och läsa på om vad som gäller och vad de är skyldiga att göra. Det är viktigt att alltid dokumentera det som sägs. Be att få bekräftelse per e-post om vad som sagts och bestämts. Gå vidare och prata med personens chef om djuret inte får den hjälp som är befogad. Hjälper inte det så är tidningarna ofta intresserade av att skriva om saker och ting som sköts på fel sätt.

Myndigheternas roll

Eftersom djurplågeri är ett brott bör det anmälas till polisen som kan genomföra förundersökning och säkra bevis. Polisen är skyldig att ta upp en polisanmälan men inte att inleda förundersökning. Tänk på att en anonym anmälan inte väger särskilt tungt och aldrig får leda till att polisen gör tvångsåtgärder som t.ex. husrannsakan.  I praktiken är det tyvärr så att polismyndigheten inte prioriterar brott riktade mot djur (se nedan om varför detta är synd även ur ett mänskligt perspektiv).  Det avgörande blir ofta hur bestämd och påstridig anmälaren är samt om denne visar att det finns bra bevis.

En anmälan till länsstyrelsen bör leda till att ärendet undersöks. Djurskyddsinspektör gör en inspektion och säger till djurhållaren att rätta till sådant som är fel. Myndigheterna har mycket att göra. Det är bra om du som gör en anmälan följer upp vad som händer i ärendet. Du kommer inte att få uppgifter om personerna som är inblandade eftersom det rör den personliga integriteten,  men det myndigheter gör är offentligt och du har rätt att få ut handlingar. Dessutom fungerar ditt samtal/e-post som en påminnelse.

Polismyndigheten eller länsstyrelsen måste enligt lag omedelbart omhänderta ett djur som utsätts för lidande om djuret befinner sig i en situation som helt klart inte kommer att förbättras (t.ex. en person som upprepat fortsatt att vanvårda sitt djur eller som genom sjukdom är ur stånd att ta hand om djuret) eller om man inte vet vem som äger djuret. Myndigheterna ska också omhänderta ett lidande djur om det av någon annan anledning är nödvändigt av djurskyddsskäl.  När man i bestämmelsen talar om lidande innebär det inte bara en situation där djuret redan lider utan även de fall då djuret befinner sig i en situation som kommer att innebära lidande. Exempel på sådana situationer kan vara att djuret lämnats utan mat/vatten/tillsyn, eller att djuret övergivits.

I de fall där ett djur lider men där man har skäl att tro att djurägaren kommer att ändra sin skötsel av djuret ska länsstyrelsen säga till djurhållaren att rätta till problemet. Om djurägaren inte gör det ska djuret omhändertas.

Den som inte följer ett myndighetsbeslut som är viktigt ur djurskyddssynpunkt eller på allvarligt sätt har försummat skötseln av ett djur eller misshandlat ett djur, dömts för djurplågeri  eller fått upprepade myndighetsbeslut avseende sin djurhållning ska ha förbud att ha hand om alla, eller vissa slags djur. Det är länsstyrelsen som beslutar om s.k. djurförbud. Tidigare var det myndigheten som själv gjorde en bedömning om det var befogat att ge förbud att ha hand om djur. I dag är det dock inte frivilligt utan djurförbud måste meddelas om förutsättningarna för det finns.

Det finns ett tydligt samband mellan våld mot människor och våld mot djur. Myndigheter som t.ex. polismyndigheten bör vara uppmärksamma på detta samband och agera när man får signaler om att ett djur behandlas illa. Gjordes detta konsekvent skulle man på ett tidigare stadium kunna upptäcka och även förhindra många fall av t.ex. våld och utsatthet inom familjer.

Civilkurage

Den som ser eller misstänker att ett djur far illa har ett stort moraliskt ansvar. Djur som plågas eller vanvårdas är försvarslösa och kan inte själv ta sig ur sin utsatta situation. De är beroende av att någon hjälper dem. Det är obekvämt och jobbigt att agera. Kanske blir du ovän med en vän eller släkting. Kanske du blir ombedd att lägga tid på att i förhör berätta för polisen vad du sett.

Men om den som sett något inte är beredd att ta det besväret, kommer det utsatta djuret att fortsätta ha det svårt. Hunden, katten, kaninen eller kanske hästen -  kommer att fortsätta vara ensam, hjälplös, rädd och plågad…

Det är ofta bekvämast att vända bort blicken när det finns skäl att misstänka ett djur far illa. Många tänker att det inte är deras sak och att någon annan säkert gör något. Men så är det inte.  I realiteten är det tyvärr ofta så att ingen gör någonting för ett djur som har det svårt. Jag hoppas att så många som möjligt, i likhet med frågeställaren vill ändra på det ta, och ge utsatta djur den röst och den hjälp de behöver.