Tandsjukdomen FORL hos katt

Katter kan drabbas av FORL som står för Feline Odontoclastic Resorption Lesions.
FORL är en tandsjukdom som förekommer hos katt. Orsaken är än så länge okänd. Flera olika faktorer har föreslagits bidra till sjukdomens uppkomst såsom mekanisk stress, underliggande sjukdom, immunologiska faktorer och obalans i fodret. Sjukdomen karaktäriseras av en successiv nedbrytning av tänderna. Även vilda kattdjur kan drabbas.

Sjukdomen är mycket smärtsam. Ofta har drabbade katter svårt att äta, framförallt hård och kall mat. FORL ses ofta på kindtänderna men alla tänder kan drabbas. Flera tänder kan vara angripna och skadornas svårighetsgrad kan variera mellan olika tänder hos samma individ. FORL upptäcks ofta av veterinären om ägaren inkommer pga dålig aptit hos katten men även vid rutinmässiga munsaneringar. Bilden till höger visar kraftig, smärtsam  inflammation i tandköttet ovanpå en tand som drabbats av FORL.

Skadorna delas in i fyra olika stadier:
1. Från början ses grunda ytskador nära tandköttskanten som inte går in i tandbenet.
2. Omfattar defekter som sträcker sig in i tandbenet. Då tandens pulpa och tandben har förbindelse med varandra blir skadan mycket smärtsam.
3. Vid tredje stadiet har pulpahålan angripits.
4. Omfattar förlust av normal tandstruktur såsom förlust av tandens krona och nedbrytning av roten/rötterna. Nedbrytningen av roten kan vara så omfattande att kronan helt saknar rötter och endast sitter fast i tandköttet.
2-4:e stadiet ses tydligt vid röntgenundersökning av angripna tänder. Bilden till höger visar hur den högra kindtanden helt saknar tandrötter men hur tandkronan (det som är ovanför tandköttet, vilket är synligt för djurägaren) verkar vara relativt normalt.

Katter med FORL lider ofta av inflammation i vävnaden som håller tanden på plats (tandkött, käkben, ligament). Runt den skadade tanden ser man ofta att tandköttet är inflammerat och börjar lätt blöda vid beröring. Ibland ses tillväxt av tandköttet som täcker tandskadan.
Det tycks inte finnas någon entydig köns- eller raspredisposition för sjukdomen. Mest drabbade är medelålders till äldre katter.

Det finns för närvarande ingen behandlingsmetod som avbryter sjukdomsförloppet. De tänder som har skador som sträcker sig in i tandbenet dras ut. Tänder i stadie 3-4 kan behöva kronamputeras istället. Smärtlinding är i de flesta fall viktigt att ge i perioder då skadorna är smärtsamma. Utdragning av tänder är behandlingen som tar bort smärtan. Även efter operation där tänder dras ut är smärtlindring viktigt och man får ofta ge mjukmat under några dagars tid. Det är även fördelaktigt att skölja munnen med Hexarinse ( antibakteriellt munvatten för katt och hund) för att minska risken för infektioner efter utdragning av tänder.  Återbesök är viktigt för att se att inga komplikationer tillstött och för att övervaka om fler tänder angripits.